Tips för de som saknar uppdateringarna här

Bloggen ligger nere, men jag fyller då och då på med foton på flickr istället.

Så för de som är nyfikna finns bilder från vårt liv här  Det är både nya och gamla bilder i en osalig blandning. Mest för vår egen skull, men de flesta bilderna är publika så även andra kan ta del av dem.

<3

Att vara eller inte...

Det finns en överhängade risk för att bloggen läggs ner...eller bara ignoreras och lämnas åt sitt öde. 

Hur kul det än kan vara ibland, hur många idéer jag än får och bilder jag vill dela med mig av kan jag ibland undra varför jag sitter här och skriver ut i tomma intet :) Visserligen har jag själv glädje av att ibland titta tillbaka och se årstiderna och händelserna passera, minnas händelser vi varit med om och saker jag upplevt eller känt. 

Men...jag kan lika gärna göra det i någon annan form för mig själv, utan att belasta internetet i onödan. Lägga energin på att göra nytta för fler människor i verkliga livet kanske.

Från början handlade detta om vårt bröllop och info för våra gäster, kanske borde det ha stannat där. 

Hur som helst! Tack till er som någon gång tagit er tid till att titta in. Extra mycket tack till den lilla klick som tagit er tid för att kommentera (här, IRL eller via sociala medier). Det uppskattar jag väldigt mycket <3 

Tack och (troligtvis) Hej! Leverpastej!

Hemma på vår gata i stan (går influensan fram som en ångvält)

Efter två, tre, hundra (?) veckor av förkylningar och influensa som gått runt ett par varv mellan oss i familjen börjar vi nu återfå hopp om liv. Vardag. 

Vårt hem har varit vår borg när vi legat i soffan allihop. Med hosta, feber och brist på ork. 

Knatat runt i bekväma plagg (Sverra beställde dessutom ett par sköna randiga haremsbyxor åt mig från hangmatta.com ) De hann komma innan vi var friska, vilket jag var tacksam för med tanke på att jag redan bott i mina leopardbrallor ett par dagar innan. 

Vi har krupit ihop under filtar, täcken, bland kuddar och plöjt filmer och tv-serier när vi orkat. ET, Harry Potter, diverse Disneyfilmer och annat vi hittat på streamingsajterna vi har inom räckhåll. 

Vi vuxna har exempelvis tittat på alla Viaplays avsnitt av Community och Mozart in the jungle. Vi har börjat följa Homeland och jublat när vi insåg att the Walking Dead är på gång igen. 

På SVT Play hittade vi den här fantastiska serien om äventyrliga familjer som reser ut i världen. Där har ju barnen många favoriter från barnkanalen som kan gå om och om igen. 

Ibland nöjde vi oss med att se solljuset skina in genom fönstren ett par timmar. 

När vi orkat har vi kunnat testa kameran igen. 

Den funkar tydligen fortfarande. 

Idag (när det nästan är helt feberfritt igen) lade jag nötter, frön och aprikoser i blöt för att göra lite bollar. 

Innan någon tröttar ut sig ska jag skynda att göra andra omgången som ska pudras med lingonpulver. Vad tror vi om det? De här bollarna ihop med en fräsch apelsin och ingefärsdrink borde väl hjälpa influensatrötta kroppar att hitta tillbaka till normalläget igen? :) Vi tror det. 

Om ni är fler därute som ligger nerbäddade (eller kanske råkar låsa er inne under sportlovet/ en helg) hoppas jag att ni har glädje av film och tv-tipsen. En annan film som verkar vara ombloggad är Her (finns tex på Viaplay). Den kan jag verkligen rekommendera. En annorlunda film som liksom hänger sig kvar. Jag tänkte på den i flera dagar efteråt, den väcker många tankar utöver det som filmen handlar om på ytan :) Se den. Och/eller the walking dead. Samt Community, det finns inget som inte är bra med den serien! Se själva. 

Om ni ligger sjuka som vi hoppas jag att ni snabbt kryar på er <3 

20 % av allt och inget

Mitt nya schema har startat. Nu finns det lite marginal i livet. För en kort tid i alla fall. Jag hinner tänka tankar från början till slut. Jag hinner lyssna på barnen, till och med leka med dem. Jag hinner med att göra ingenting alls. Och det är då allt sätter igång. Då hör jag vad jag själv tänker och inser att jag finns där inne fortfarande. Under alla lager av Annat, alla Måsten och all Stress, Press, Fix och Trix. 

Jag kan se solen gå upp medan jag dricker morgonkaffe, när barnen lämnats av i skolan. 

Vara fantasifull och kreativ med en nymixad smoothie i handen. 

Hinna jogga eller promenera, yoga och meditera. Hinna plocka med sånt jag vill få plockat. Eller låta bli. 

Jag hinner hämta barnen utan andan i halsen. Prata med dem om dagen, på vägen hem. Bygga tillsammans med deras lego, vika deras kläder. 

Och känna mig nöjd med att jag valt hur jag spenderat mina minuter och timmar. Vare sig det skulle vara i soffan framför tv:n (inte troligt att det är mitt första val med tanke på att det finns många roligare saker att göra) köra ett träningspass, storstäda, åka pulka med barnen eller baka en tårta. 

Hinner sippa på en sojalatte och känna att det nog skulle kunna bli bra med mig igen. Till slut. 

Så. Oerhört. Värdefullt.

Jag är tacksam för varje sekund som tar mig tillbaka till mig själv och till familjen. 

Minnen från resor till fjärran länder.

Vi reser inte ofta, men har fått med oss fina minnen hem från våra resor. Hemma i lägenheten påminner de oss om våra äventyr. 

Som de vackra maskerna från Gambia. Från tiden innan vi hade digitalkamera. Eller ens några barn. 

Och "mamman" som stora E kallade träskulpturen av en kvinna som Sverra köpte i Gambia. Hon har hängt med oss sedan 2003. 

Keramik från Kreta som plockas fram då och då. Färgen passar perfekt i vårt turkosa kök. 

Handgjorda tvålar tillverkade i de kretensiska bergen samt diverse kryddblandningar till grekiska rätter som Stifado. 

Min älskling är den vackra mönstrade miniskålen från Kreta. Jag ångrar att jag inte köpte fler och större skålar. Det fanns hur mycket som helst att välja på. Om någon åker till Agia Marina (eller däromkring) och knatar förbi Jacobs little shop får ni gärna hojta till. Jag har några önskemål på saker du kan få köpa med dig hem till mig :) 

Härliga curryblandningar från Sri Lanka. Så goda att man inte vill att de ska ta slut. 

Och den handknåpade sköldpadda från Sri Lanka. Buddhan döljs för tillfället av julgranen men även han fick följa med hem från paradisön Sri Lanka.

Det känns fint att ha olika delar av världen hemma hos oss. Minnen från tre världsdelar i vår lilla trea. 

Utöver det finns en och annan sak från resor vi gjorde innan vi hade varandra. Som porslin från Portugal, en basker från Skottland och en nalle från Paris :) samt inhemska resminnen som en vandringspinne från Härjedalen i somras. 

Hur gör du för att bäst minnas dina resor, när som fjärran? 

Det omvälvande med året som var och det hoppfulla med tiden framöver (långt inlägg)

Året är slut. 2014. 

Det har varit ett riktigt tufft år på många sätt. Väldigt tufft. Men även väldigt lärorikt och utvecklande. Förra vintern var jag en trasa. Helt slutkörd, milt sagt. Det var under förra vintern som jag började märka att jag inte längre var som jag brukar vara. Från början var det problem med koncentrationen och minnet, jag kunde varken förstå eller komma ihåg vad människor sa till mig. Svårt att orka med, att orka något alls. Jag kände inte igen mig själv och begick misstag jag inte borde göra och kände en krypande ångest i kroppen. 

Därefter kom mer fysiska symptom. De startade smått under vintern, förutom den eviga tröttheten. Hjärtklappning, hög puls som nästan gjorde ont. När som helst. Läskigast var det när jag låg stilla på kvällen och skulle somna och hjärtat slog som om jag sprungit en mil precis. Vissa kvällar undrade jag om jag alls skulle vakna igen, om jag somnade. Jag andades ytligt och var ofta yr i huvudet. När älskade farmor plötsligt gick bort blev det liksom droppen. Någonstans mitt i allt blev det värre. 

  

Jag träffade läkare, undersökte hjärtat, som var som det skulle. Stress kallades det tydligen. Jag tackade Nej till Sjukskrivning. Sånt har jag inte tid med, jag har ju saker att göra! Massor med Saker. Vid ett tillfälle, kort därefter, träffade jag en kurator på vårdcentralen som jag kände att jag inte kunde prata med. Via jobbet kom jag till en psykolog som däremot kändes mycket mer rätt. Men det tog tid. Jag är lite trög på det viset. När det gäller att förstå mig själv, att vilja prata om mig själv (det tog ca tre samtal innan hen bad mig att börja prata om mig själv istället för hur jobbigt andra människor har det i sina liv) eller känna och förstå mina egna känslor (hade jag ens sådana??). Efter lite uppgifter, utmaningar och nya synvinklar började jag sakta hitta en något stabilare grund att stå på. Jag kunde andas igen och pulsen blev mer normal, för det mesta. Läget blev mindre akut.

Kloka Vevve frågade häromdagen sina följare på Instagram vad vi kan idag som vi inte kunde för ett år sedan. Ganska mycket, kan jag svara på det. Ganska mycket mer om mig själv. Det kan jag idag.

Det har gått väldigt mycket upp och ner. Det är fortfarande mycket jag inte förstår och jag har en lång väg kvar till att bli mig själv. Väldigt lite krävs för att jag ska falla omkull men idag har jag fler verktyg för att resa mig än jag hade för ett år sedan. Efter ett halvårs samtal började det lossna för mig rejält. Tyvärr var samtalen slut ungefär då, när jag behövde dem som mest, jag har fått klara mig på egen hand sedan dess. Till en början var det som att falla fritt. Mörker och hopplöshet. Jag visste inte hur jag skulle orka vakna på morgonen. Ändå gjorde jag det. Trots att paniken och ångesten ibland smög sig på från olika håll. Även om ingen kunde se det. För sådant syns inte alltid utanpå.

För att det nya året, 2015, inte skall bli lika påfrestande som det förra har jag därför valt att inleda det på ett annat sätt. 

Jag har köpt mig själv lite tid och kommer under en period arbeta 80%. Jag hoppas att det skall låta mig hinna ikapp mig själv. De 20% jag köper kostar pengar, men ger mig tid att lägga på mig själv och inte minst på familjen. Jag vet redan vad jag ska göra med tiden. Och vad jag definitivt inte ska göra med tiden. För om det är något som är helt värdelöst så är det att slösa bort sitt liv på saker som får dig att må så dåligt att du inte kan motivera dig själv att fortsätta andas. För att orka med de saker som ändå måste göras behöver jag hitta mig själv i röran som jag blivit, tillåta mig få tid, få ta plats och unna mig sådant som får mig att må bra igen. Jag börjar tro på att jag kan vara värd det. Trots allt det fina som jag är med om är det inte alltid tillräckligt när pressen och stressen blir för stor. När man står ensam och skriker utan att få hjälp eller förståelse får man ta saken i egna händer. 

Om du känner igen något av det jag beskrev ovan se då till att du själv inte hamnar i mörkret som jag varit i. Det är inte värt det och det är Inte En Jävel som tackar dig för att du sliter sönder dig själv. Inte en enda. Allra minst du själv.

Jag tror på riktigt att 2015 kommer kunna bli mycket bättre än 2014. Det trodde jag inte för bara ett par månader sedan. Trots att väldigt mycket har varit riktigt fint och underbart med 2014. Under en bra dag är det som om inget av det jobbiga har varit, men om jag glömmer bort helt kan jag lätt hamna på botten igen. Genom att inte glömma kan jag lättare uppmärksamma tecknen på utförsbacken och då undvika att ramla neråt. 

Jag har skapat en gnutta hopp och det har krävts hårt arbete, familj och vänner för att göra det möjligt. Tack till alla er som inte gav upp när jag själv gjorde det. Ni är inte så många men ni är oerhört betydelsefulla.

Julaftonen

Vi vaknade hemma till en skön morgon fylld av förväntan, som sig bör en julafton. 

Efter en överraskningslunch för finaste S som fyllde 40 år på julafton bytte vi lägenhet och stad mot bondgård på landet. 

För att fira jul hemma hos mamma och K på deras gård med den fantastiska utsikten över slätten. 

Och nästa års lilla projekt, det pluttiga bykhuset som skall göras beboligt så vi har någonstans att vila när vi här hänger med mamma och K i sommar. Nu när vi inte längre har kvar "vår egen" stuga :) 

Det var en fin julafton även om allt på önskelistan inte låg i paketen. Så rättvis är inte världen alla gånger. 

Juldagen bjöd på blå himmel och strålande solsken, samt svala temperaturer. 

Långa skuggor och vackra vyer.

Något att jobba på är hur vi ska få upp temperaturen en aning i det lilla torpet :) 

Lek och fotbollstrixande i den lilla snö som vågat sig dit. 

Sedan hälsade vi på hönsen. 

Tuppen...

Och kaninungarna...

Och de lite större kaninungarna...samt även de kaniner som är så stora att de inte får plats på bild. 

Det här är alltså mat-kaniner. Kaninkött som är vanligare längre söderut i Europa känns främmande för många här, men klimatmässigt är det ett bra köttalternativ. Just de här kaninerna är så sjukt bortskämda och gullegullade med :) 

Och slutligen de mysiga små fåren, nyast på gården om man bortser från alla nya kaninungar som kommer med jämna mellanrum. 

Så blev juldagarna på mams ekogård innan vi drog vidare till andra sidan släkten för ytterligare julfirande. Vi har lite mer firande innan vi är klara med juligheterna och rör oss vidare mot nyår.