söndag 3 augusti 2014

Dag tre av vandringen!

Planen var tre nätter i tält och fyra dagar på fjället. Barnen fick hemlängtan redan dag två och var ganska motiverade att återvända till civilisationen. Det trots att de ändå tyckte att det var lite spännande, kul med den enorma friheten att springa runt och leka med det som fanns i naturen, att kunna springa till vattnet utan övervakare med mera. De var trötta, solen stekte och det gick inte att spela fotboll på fjället (utan boll). 



Så vi började gå tillbaka och pausade vid en naturlig pool, vid botten av ännu ett vattenfall. 

Episkt...igen. 









Sverra (och flera andra personer) stannade här för att bada i det klara vattnet. 




Trötta som små as bestämde vi oss för att gå lite till...och lite till....och lite till. Tills vi insåg att vi bara hade ett par kilometer kvar till bilen. 


Som tur var kunde vi hyra stugan en extra natt och kunde packa in oss inomhus. Framför barnkanalen. Och barnen, årets kämpar, hade gått över en mil den dagen!!! De valde middag och ropade unisont: TACOS! så vi ordnade tacos åt dem. Så klart! 


Samt spelade spel och åt chips. 


Trötta men nöjda med vår vandring, även om den blev en natt och en dag kortare än vi tänkt. Det gav oss tid för att besöka Funäsdalen och fjällmuseet dagen efter. 

Det var en upplevelse som var värd att upplevas. Bilderna kan aldrig visa hur mäktig omgivningen var så ni får helt enkelt bege er dit för att uppleva det själva. Bara gört! Alla borde få uppleva naturen på det viset. Vi var själva ute i vildmarken, som om vi var de sista personerna i universum. Utan distraktioner. Inga telefoner, inga böcker, inga datorer. Bara varandra och en oändlig natur. 

2 kommentarer:

Annika sa...

Tack för att vi fick ta del av era underbara bilder. Suverän semester ni haft och om jag vore lite starkare skulle jag ta Anders på ryggen och uppleva samma äventyr som er. Det är dags att plocka fram gamla foton fån våra små fjällsemestrar och tänka bakåt och njuta av det vi upplevde då. Kram till er alla fyra!!

Linnéa Lindström sa...

Ja, det var en fin semester. Minnena kan man leva på länge :) kram!!