Tänk att en liten vecka kan innehålla så många historier. Det är svårt att veta var man ska börja, men kanske att vi ska börja från början.
Med ett relativt litet plan tog vi oss från Örebro flygplats, relativt smärtfritt, ner till Kreta.
Vi landade mitt i natten, checkade in på hotellet och gick och lade oss.
Av kollegan hade jag fått ovanstående regler att förhålla mig till. Jag tror faktiskt att jag lyckades med nästan allt på listan.
Hotellet gillade vi (Hotel Theo). Vi hade bokat in oss i en etagelägenhet (eftersom vi bor i en sån till vardags liksom) och från bilderna vi sett trodde vi att det handlade om tre trappstegs nivåskillnad men det var faktiskt två hela våningar.
Och en liten kokvrå där vi kunde laga mat till specialkostfamiljen. Vilket inte alltid var så lätt som vi trott. Det finns inte överdrivet mycket att få tag på i turistiga minimarkets och att ta sig till större affärer var en annan utmaning. Det gick helt ok men ibland fick vi ändå bryta mot vissa regler för att få det att fungera. Det fungerade faktiskt.
Vi hittade en liten balkong, som inte var så imponerande, trots havsutsikten, när vi innan hade läst något om en underbar terass som skulle höra till lägenheten.
Tills Sverra hittade dörren och terassen bakom ett par gardiner det vill säga. Helt ok ställe att hänga på.
Första dagen lade vi fokus på hotellets poolområde. Emilia påbörjade ett flitigt simtränande. Fanatiskt plaskade hon sig fram hela veckan, skrattade åt alla kallsupar och lärde sig till slut att ta sig framåt ett par meter i vattnet utan att sätta ner fötter eller händer i poolens botten.
Sen återvände vi till terassen...
För utsikten och en helt outstanding, makalös förtrollande solnedgång....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar