Genom hela livet uppstår små hål i hjärtat. Sådana som man aldrig kan fylla igen. Hål som skaver lite, resten av livet.
Hål som man lär sig av, som försvagar och stärker på samma gång. Unika hål, där inget annat passar in. Hål som förblir hål.
Det är så livet är och inget vi kan göra något åt.
Det där är sådant som vi alla vet om. Vi kan inte göra annat än att leva med hålen, skavandet och gilla läget. Ändå gör varje nytt hål ont. Det kan skava lite extra när hjärtat växer av allt det fina som livet fyller oss med.
När jag blir stor ska jag uppfinna ett odödlighetspiller!
Julhelgen avrundas med en bit av livets svärta. En begravning. FUCK CANCER!
Än lever ingen i evighet, men snart så.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar