Det känns som att jag söker med ljus och lykta efter lugnet. Jag kan bara inte riktigt hitta det. Just när jag tror att jag får tag i det slinker det undan. Som igår när jag var på yoga för första gången på väldigt länge. Det var inget avancerat pass, många kom från ett tuffare träningspass och använde yogan för organiserad streching, men ändå. Det var skön musik, det var tystnad och koncentration.
Jag blev så lugn. Det var länge sen jag kände en sådan ro. Det var så skönt. Kvällen efter det blev ganska kort eftersom passet var lagt ganska sent för någon som går upp ca 5.30 en sovmorgonsvardag. Men jag kände mig ändå lugn och full av inspiration.
Under sommarhalvåret är det väl trädgården som kan åstadkomma något liknande. I alla fall när man befinner sig där med fingrarna i jorden.
Nästa dag, dvs idag, tog det inte lång stund innan den känslan var låååångt, lååååångt borta. Jag hittar den inte igen.
Det får mig att sucka, stånka, stöna och ibland klaga. Jag känner mig uppgiven och vill inte behöva ORKA igenom en mörk, lång, inspirationslös vinter. Jag vill vara pigg, glad och full av kreativitet.
Jag ska bara hitta den magiska knappen. Den som gör livet till en stor spännande utmaning istället för en hinderbana.Tills dess får Stampe hålla mig sällskap framför datorn på kvällarna när jag försöker spotta ur mig lite kreativitet bara för att känna att jag ändå gjort något meningsfullt och kanske till och med roligt utöver alla Måsten.
Dagens i-landsproblem
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar