Okej då

Även jag begriper att jag inte kan sitta här och sura över mörkret och kylan i ett halvår (varje år) men KOM IGEN! Hur mörkt är det inte då? 

Det är tur att man ibland kan lyckas ta en dag i taget, att man har två barn som gör livet till en karusell fylld av en massa av allt. De är verkligen två fantastiska kids. Jag går igenom så mycket varje dag: glädje, kärlek, stolthet, frustration, förtvivlan, lycka, oro you name it! Men så är de så underbara också. Min stora kärlek! 

Tills solen och värmen kommer åter får vi sitta i vår lilla lägenhet och drömma om sommarnätter på verandan. Under tiden kan vi glädja oss åt att lägenheten just nu får nya väggar och tapeter. Efter sju år här börjar lägenheten kännas lite mer som vår lägenhet. Vi väntar med spänning på slutresultatet och hoppas på att kunna bjuda våra vänner på en liten fest för att fira att möblerna får flytta tillbaka till sina egna rum igen. Sedan ett par nätter bor jag och Sverra i vardagsrummet :-o Eller i vår grotta som vi kallar det. 

Återkommer med uppdateringar