I ingentinget

Efter allt det intensiva som varit senaste veckorna och efter allt det som stressat samt pressat oss på så många sätt och vis, från så många håll och kanter...var detta en helg för just Ingentinget.

Lördagen spenderade jag i både möjliga och omöjliga ställningar i den gröna fåtöljen. Där satt (?) jag och ägnade mig mest åt att skita fullständigt i allt som borde göras. Istället läste jag en bok, en god sådan.

Det var länge sen jag läste ut en bok på väldigt kort tid men denna kunde jag inte sluta med. Jag blev lite förälskad och väldigt mycket inspirerad och väldigt gripen av den fina berättelsen. En fin berättelse som gör lite ont. Hade jag suttit helt ensam hemma i den gröna fåtöljen är det ganska troligt att jag skulle ha gråtit ögonen ur mig en skvätt.

Vem blir inte förälskad när man läser saker som "För mitt hjärta tillhör någon annan och om jag kunnat fånga hans min och lägga den i en glasburk skulle jag ha den stående intill sängen livet ut." 

Ljuvliga Jellicoe Road kommer jag nog läsa igen, kanske på originalspråket engelska nästa gång. 

Idag, söndag, tog vi oss ut i skogen till en lite sjö för att få vara ifred tillsammans. Vi frös om tårna och fick ingen fisk men överlag tyckte vi att det var en väldigt bra idé att åka dit.

I alla fall tyckte nästan alla det, nästan hela tiden.

Där satt vi vid vattnet, klättrade i "bergen" och skuttade på stigarna över rötter och grillade korv. Där var vi och lyssnade på tystnaden helt utan krav på någonting. Kanske kan jag påbörja nästa vecka med en liten gnista hopp och ett uns ork. Kanske är jag på väg att bli mig själv igen, kanske eventuellt.