Som ett brev med posten...

...kom det, brevet alltså...med posten. 

Lite feedback från doktorn vi träffade på Stora Sjukhuset. Hen tycker ungefär som vi och håller med om testresultaten, som hen fick kopior på. Brevet läste vi om och om innan vi insåg att vi med det kanske inte behöver kämpa lika hårt, kanske alltså. Vi har doktorn med oss än så länge. Vi vill arbeta enligt samma Plan mot samma Mål. 

Vilken lättnad att känna att även sjukvården kan ta det här på allvar och inte bara vifta bort det som låtsasheter bara för att det handlar om något de inte känner så väl till. 

För de berörda, barnen alltså, mår ju så fantastiskt bra att det inte går att förneka att något hände i och med att vi ändrade kosten för 9 månader sedan.  

Även de vuxna, vi föräldrar, mår bättre och vardagen är inte så krånglig som vi först trott. Bara de gånger när vi behöver äta ute eller är bortbjudna blir vi lite krångliga för omvärlden, men det löser sig oftast. 

Barnen är otroliga. Aldrig klagar de över det skrala utbudet av godis och kakor som erbjuds dem i år jämfört med förra året. Jag tror knappt att de har funderat över det mer än någon enstaka gång. De äter med god aptit. Bättre aptit än någonsin, med marginal. Men det är väl kanske så när magen fungerar gissar jag :) Vissa av de två barnen är även mycket mer nyfiken på nya smaker och häller gärna i sig hasselnötsdryck, polentagröt och sojayoghurt liksom diverse rätter som vi lagar. Att laga god och naturligt gluten-, ägg- och mjölkfri mat är inte så svårt som man kan tro. Att köpa det i butik och restaurang - det är utmaningen.  

Dock hjälper inte kostomläggningarna mot saker som förkylningar. Därför är jag hemma med 5-åringen idag. Vi har sett på film, byggt korthus och pysslat. Snart blir det nog mer vila och om nån timme kommer storebrorsan hem från skolan.