"Men det blir ju så torftigt"...

...sa skolsköterskan när vi bad om specialmat för ett halvår sedan varefter hen ringde skolläkaren för att sköta snacket med föräldrarna som trodde sig veta sitt barns bästa. Sånt folk ska inte tro att de vet nåt så "NEJ, det blir ingen specialmat för ert barn inte. Ja, vi kan väl ta bort en ingrediens då, eftersom ni ser lite arga och ledsna ut."

"Och inte ska väl ni komma med det pappret till oss! Nu har ni gjort fel. Det där  pappret om specialkost ska NI FÅ AV OSS!" 

"Okej" svarade vi "om ni ger oss lappen nu och vi fyller i allt här och nu, kan ni hjälpa oss då?" 

"Nej! Vi måste först utreda om ert barn behöver specialkost eller inte!" 

"Men vi har redan utrett det och redan sett resultat av att ändra kosten istället för att medicinera" 

"Nej, ni har inte gjort som man brukar så vi tänker inte göra som ni vill" 

"Okejrå men skit i det då" eller nej, så sa vi naturligtvis inte och konversationen var kanske inte exakt på det här viset men åt det håller. Det var ett halvår sen så vem kan minnas sånt? 

Vi blev lovade en tid på barnkliniken för att träffa en expert, inom 2 månader. Det dröjde ca 5 månader men vem bryr sig. Vid det laget var barnen symptomfria för länge sen! 

Experten visade sig veta lite mer om vårt dilemma än skolläkaren men lade ändå till ett "se till så de får i sig näring ordentligt så att de växer, annars måste ni börja med mjölk och gluten igen" 

"Visst" sa vi och tänkte i hemlighet att barnen har bra mycket bättre förutsättningar att få i sig näring/växa nu när de har fungerande magar... Och kan äta! För de äter!! Förr fanns ingen plats i deras magar nu äter de allt. Men sånt kan man inte säga till en läkare, för det vet de ju redan mycket bättre än oss vanliga dödliga. 

Så vi fortsätter att odla våra egna grönsaker samt prova nya rätter! 

Som falafel! 

Med myntasås och glutenfritt pitabröd och sallad från köksträdgården och grillad zucchini från trädgården och oliver och... Ja, ni fattar! Torftigt som faan! 

Stackars våra barn!