Förvirrade funderingar kring livet, universum och allting. Svaret är 42, frågan är vad frågan är?

Ibland tror jag att jag kan förändra världen. Då letar jag efter den där lilla pusselbiten som jag vet ligger alldeles i närheten. Pusselbiten som löser allt. Den som uträttar stordåd. Sen inser jag att hur ska jag, där jag sitter i en liten stad i ett litet land kunna lösa något. Världen är ju uppochner och lilla jag är ju alldeles osynlig. Därefter brukar jag påminnas om att vi alla är små och många små tillsammans kan faktiskt förändra. Men då kan man ju börja fundera på vad just jag skulle förändra. Och varför. Oftast kommer jag på vad och varför och då får jag huvudet fullt av idéer och börjar göra upp planer. Ganska snart inser jag att jag inte vet hur man gör eller var man börjar...Många gånger tänker jag att det kanske inte spelar någon roll, jag börjar i mitten och så får resten lösa sig. Sen inser jag att jag nog kanske ändå inte vågar eftersom jag inte är helt säker på att det är så smart att börja någonstans i mitten av något så ostrukturerat som kanske inte ens är en lösning på något. Då kan det hända att jag funderar på om det finns något syfte med allt mitt grubblande. Ibland kan jag tycka att jag är nöjd (nästan) med de små sakerna jag gör för att göra världen bättre...tills jag kommer på att jag borde försöka mig på att få fler att göra det bästa de kan, utifrån sina förutsättningar, för att förbättra världen. Men egentligen vill jag ju inte sticka ut hakan och tro att jag egentligen vet vad jag pratar om, eftersom jag inte alls vet vad jag pratar om. Mer än en gång har det hänt att jag blivit mer förvirrad än jag var innan jag började fundera över min egen existens. Då är det dags för en Paus.

Kanske hittar jag den där pusselbiten någon vacker dag. Den som får alla andra att falla på plats. Det är inte omöjligt. Kanske kommer jag på nya saker att fundera på då, sån kan man ju aldrig veta. Men just idag undrar jag hur sjutton jag ska hinna med att rädda världen när jag knappt hinner fundera över vilken veckodag det är.

Rimligast hade varit att skriva det här inlägget utan mellanslag och skiljetecken, för det är så det låter i mitt huvud. Jag gjorde inte det idag. Ni fattar kanske ändå.Eller inte.

Medan jag funderar ut ett sätt att bli superhjälte bjuder jag på lite musik. Min senaste besatthet när det gäller musik är Mumford & son´s som igår släppte ett nytt album. Yeyyy! Varsågoda:

Den här låten är så skön eftersom den förändras mitt i och blir så intensiv mot slutet...hoppas ni gillar den.